still unreal
Hör regnet smattrandes mot fönsterrutan liggandes i min säng med lugn musik strömmandes ut ur högtalarna. Ja ni kära läsare hur kunde livet bli såhär? Frågan jag ställer mig själv för ofta nu för tiden. Men jag får inget svar. Har så mycket jag vill få ur mig. Det gör så ont och det bara kokar i mig av ilska, kan inte fatta varför men jag är så fruktansvärt arg. Skulle kunna döda någon för att jag är så arg. En stor sorg och saknad tar också plats inom mig. Jag kan inte blicka framåt. Fan. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill vara lycklig och må bra. Men hur jag än försöker så går det inte. Okej jag har mina stunder när jag är med vissa personer. Då mår jag bra och har kul för stunden men så fort ja blir ensam igen kommer allt som lurat bakom hörnet tillbaka. Inte fattat det här än. Jag vill inte fatta det för det är så ofattbart. Jag vill bara tillbaka till allt allt allt. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Men det kan jag inte få.
