Typ såhär känner jag mig nu. Gammal bild på mig.

Åh jag hatar all jävla stress! Känns som att jag inte hinner med nånting! Jag måste göra det och det och det. När ska jag få ta det lugnt? Aldrig verkar det som. Plus att jag blir så trött på att man bestämmer saker nästan en hel vecka innan och då känns ju det jätte bra och kirrat och klart. Sen en dag innan eller samma dag så ändras  helt plötsligt allt. Och så blir det jäm JAG som ska ta reda på allt oh fixa så allt blir bra. Jämt jämt. Kan man inte bara göra som man sagt från början? Jag syftar inte på någon speciell person just nu. Jag blir bara så trött på att våran planering, i vårat gäng eller vad man ska säga, är så jävla kass. Kan vi inte bara bestämma något så är det så?