Typ såhär känner jag mig nu. Gammal bild på mig.

Hör regnet smattrandes mot fönsterrutan liggandes i min säng med lugn musik strömmandes ut ur högtalarna. Ja ni kära läsare hur kunde livet bli såhär? Frågan jag ställer mig själv för ofta nu för tiden. Men jag får inget svar. Har så mycket jag vill få ur mig. Det gör så ont och det bara kokar i mig av ilska, kan inte fatta varför men jag är så fruktansvärt arg. Skulle kunna döda någon för att jag är så arg. En stor sorg och saknad tar också plats inom mig. Jag kan inte blicka framåt. Fan. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill vara lycklig och må bra. Men hur jag än försöker så går det inte. Okej jag har mina stunder när jag är med vissa personer. Då mår jag bra och har kul för stunden men så fort ja blir ensam igen kommer allt som lurat bakom hörnet tillbaka. Inte fattat det här än. Jag vill inte fatta det för det är så ofattbart. Jag vill bara tillbaka till allt allt allt. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Men det kan jag inte få.

Blev bestämt att jag först skulle vara med lite folk sen åka till mitt gamla hem och träffa Emil och Grim och sova där. Iaf så åkte jag in till Sandviken vid sju. Där träffade jag alla mina saknade vänner, treeevligt! Var dock inte så länge med dom för vi hade ändå ingenstans att vara.

Då tog jag bussen till Vallringen. Redan när jag klev av bussen började det kännas i magen, klarar jag det här? Men eftersom att jag redan var där så var det ju lika bra att ge det en chans. Plingade på dörren (kändes konstigt) och klev in och skrek "Hallå?" som jag alltid brukar göra. Fick ett "Hallå" till svar av Emil som låg i soffan i vardagsrummet. Sen kom Grim och praktiskt taget hoppade på mig. Han vart så glad över att se mig, min lilla Grim. Sen kollade jag mig runt och konstaterade att det var väldigt tomt... Sen gick jag in till vardagsrummet där Emil var. Så satte vi på en gammal Beckfilm och hade det som förr i tiden. Sen efter filmen gick jag upp och kollade och där var det ännu tommare och då kom tårarna... Usch vad jobbigt det var att se att ja här bor inte jag längre... Speciellt när jag kollade in i mitt rum. Jag tänkte: var är alla mina möbler? Hallå, jag bor ju här!! Så kändes det... Gick ner och satte mig i soffan och så kramade Emil om mig och så satt vi ett tag. Jag ångrar inte att jag kommit dit, till mitt gamla hem, men det var skitjobbigt verkligen. Sen lära han gå och lägga sig för han skulle ju upp och jobba idag. Vi sa godnatt och sen väckte han mig halv sex imorse, usch jag ville verkligen inte upp då med tanke på att jag knappt sovit en blund i natt... Men måste man så måste man. Han skjutsade hem mig till pappa och då lag jag mig direkt i sängen och somnade bums.

Sitter hemma hos mormor&morfar nu och har precis ätit hemmagjord pizza som mormor gjort, gottgottgott.

Idag var en seg och jobbig skoldag, gick runt med gråten i halsen hela dagen. Inte kul. Men vi slutade tidiagre än vanligt, det var skönt. Då tog jag mig hemåt till mamma och packade klart det sista i flyttlådorna. Så nu står dom på högar i mitt rum. Sen gick jag ner till Emil och har umgåtts med honom hela eftermiddagen och sen kom Jonas hem också och då gick vi ut och skotta snö, eller ja dom gjorde hehe. Kändes sorgligt att det var sista gången jag umgås och har kul med dom i det huset. Kommer sakna...

Sen kom morfar och lillebror och hämtade mig så åkte vi hem hit. Ikväll ska jag umgås med mina kära morföräldrar och kolla på Let's dance. Sen imorgon ska vi upp vid tio och åka till Sandviken och flytta, usch jag har bävat för den dagen...

(Min blogg kan komma sig bli lite deppig ett tag framöver, jag vill inte ha en sån blogg som är deppig. Så jag ska försöka skriva positivt, men ibland vill man bara skriva av sig av sina känslor. Är ju somsagt en jobbig tid i mitt liv just nu.)